IH, borstade nyss tänderna så nu är det helt kallt då jag andas. Sådär lagomt obehagligt, men det börjar gå över nu. Då jag stod där med tandborsten i munnen blev jag påmind om något jag helst hade låtit vara bortglömt tills vidare: jag har tandläkartid på torsdag. Hu. Har ingen aning om vilken tid, som vanligt, men då har ju folktandvården sett till och bli moderna så nu får man ett SMS i mobilen dagen innan, perfekt för virrpinnar som jag själv. Bara för att jävlas har dem säkert gett mig en tid typ mitt i natten (före 9, på ren svenska), vilket ständigt förvånar mig, har varit försenad dit nu 2 gånger på rad, man tycker ju att de borde ha upptäckt ett oroväckande monster, men icket. Så länge de får plåga en med att gräva en i munnen så är de väl nöjda. Och samtidigt som jag står där och tänker på tandläkaren kom jag på att jag är helt vansinnigt sugen på nachos med ostsmak och guacamoledip. Bara sådär! Kändes ju passande att just den tanken dök upp mitt ibland tandläkartänkandet, jag har ju inte direkt hållt igen på godiset då jag varit i Malmö. Men hallå, till mitt försvar- det var ju för fasen jul. Ingen jul utan godis, liksom. Fast å andra sidan är väl inte nachos med ostsmak och guacamoledip det värsta man kan sätta i sig.

Fick för mig att Googla på NEEDTOBREATHE alldeles nyss, bara för att se vad de är för lirare, har ju trots allt lyssnat på Signature of Divine sisådär 4341314253453 gånger ikväll. Och what do you know, ett kristet rockband är vad jag suttit och lyssnat på hela kvällen. Inga konstigheter. Har inte ens reflekterat det minsta över texten i låten, har bara nynnat med i den fantastiska och otroligt catchy melodin. Men då jag kollade in texten så var det ju nästan smärtsamt uppenbart. Om man inte förstår vad texten handlar om... Ja, då vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Men, bandet är faktiskt riktigt bra, och jag har inget emot religion alls (fast okej, Jehovas och sådana tokigheter står väl inte sådär jättehögt i kurs i min bok) och jag beundrar folk som kan finna ro och tröst i vilken tro de nu tillhör. Hur coolt som helst. Så länge man inte försöker tvinga på mig någon religion så är jag all for it.

Sitter just nu och plöjer ytterligare en au pair-blogg, herregud vad sugen jag blir. Nej, USA till hösten it is. Utan tvekan. Fast innan dess har jag ju en massa andra trevligheter att se fram emot, exempelvis min egen födelsedag som numera bara är 9 dagar bort, Spanienresa i Maj, eventuellt en Göteborgstripp i Juni/Juli någon gång och till sist har vi ju då "the grand finale"- Amerikatt. Himla fint år, huh? Jag är iallafall helt crazy överpepp, nästan lite pinsamt. Men, hellre pepp än depp, liksom. Men åter till bloggen, en lite kul grej är att jag tror att jag lekte med tjejen som skriver då jag var liten. Hennes namn klingar himla bekant och jag tror inte det är ett vanligt efternamn.

Övervägde nyss att ta och lyssna på någon annan låt än Signature of Devine. Men nej, den får fortsätta rulla. Refrängen har liksom fastnat... Och jag menar, att hitta en värdig ersättare bland de 328 (japp, spellistan jag nämnde tidigare har vuxit med 118 låtar. Bara idag. Inga konstigheter där inte) övriga låtarna känns alldeles för jobbigt och tidskrävande.