tjenis! Fick mig äntligen en redig sovmorgon, 10.30 rullade jag ur sängen. Hittade inget som jag var sugen på till frukost, så jag tog mig en titt i frysen istället. Och jovisst, där fanns vad jag letade efter. Serafino pistage- och vaniljglass med körsbärssås (trodde hela tiden att det var jordgubbssås, men jag läste på burken en gång, och då visade det sig vara körsbär). Iallafall, sjukt god glass så ni förstår inte. Bör väl tilläggas att jag i vanliga fall inte ens äter nötter. Eller ja, det finns vissa undantag. Tyvärr är alla onyttiga, men jag inbillar mig att nötterna gör det lite nyttigare. Det mesta som involverar jordnötssmör brukar funka, M&M peanut är ju helt underbara och så har vi ju då glassarnas glass. Ja, det är nästan så att mina favoritherrar Ben och Jerry får dela med sig av förstaplaceringen, denna är fan inte nådig alltså. Har dock svårt att bestämma vilken som är godast, nyss nämnda pistage/vanilj-variant eller den med choklad- och mintglass med chokladsås, som minsann inte går av för hackor den heller. Tror nog att det blir en tredelad förstaplats- Ben & Jerry's Half-baked som än så länge är en klar, ohotad favorit bland B&J-smakerna, och så mina Serafino-älsklingar förstås. Diskuterade detta med glass med Johanna under min Malmövistelse. Vi var båda överens att glass slår det mesta, till och med godis många gånger.

Kom i säng relativt sent, allt för att försöka frammana en liten sovmorgon, och då jag landade i sängen var jag inte ens det minsta trött. Så vad gör man? Jo, man plockar fram en bok och läser, såklart. En sådär fin och romantisk bok med ett lyckligt slut, precis som det ska vara. Vad den hette har jag hunnit glömma. Typiskt mig. Slukar det mesta som involverar romantik; böcker, filmer, tv-serier, ja, you name it. Rådiggar skiten, helt enkelt. Om "skit" nu är vad man skulle kalla romantik. Är en otrolig sucker för allt vad romantik heter, kanske mest för att jag själv är smått värdelös i ämnet.

Åh, ni skulle bara veta hur många gånger jag ångrat valet av bloggnamn. Mestadels för att jag haft enorma problem att komma ihåg det. Men nu börjar det faktiskt fastna! Jag är lite utav en språknörd, och ett utav toppspråken på listan över språk som jag vill lära mig är italienska. Otroligt vackert språk, och jag inbillar mig att italienare är sådär härligt spontana och romantiska. Min förkärlek på italienska började lite smått då jag såg filmen Mona Lisas leende och sedan har det bara spårat vidare. Sedan var det ju lite italienska inslängt i boken Sista sommaren (med dig) av Ann Brashares som jag älskar (vilket påminner mig, jag ska ta och läsa den då jag kommer hem!), otroligt fint. Och sen kom ju då the Big bang, så att säga. Eat, pray, love. Älskar boken, och att läsa den utan att bli sugen på mat (i synnerhet italiensk), att åka till italien och lära sig språket är i det närmaste en omöjlighet.