WE'LL MAKE IT, I SWEAR
Herregud, jag är numera så närapå ohälsosamt sugen på USA och au pair-jobbet. Det finns helt enkelt inte ord för hur mycket jag verkligen vill göra det här. Vilket, enligt mig, är en ganska stor anledning till att jag bör åka, utöver de orsaker jag haft från första början. Att jag inte ens tvekat en endaste nanosekund (det vill säga en miljarddel av en sekund) är väl också ett ganska bra tecken. Nej hörni, detta ska fan bli av!
Nu sitter jag och har en otrolig beslutsångest- ska jag gå och ta ett glas juice innan jag knatar till sängs (är egentligen inte ens trött) eller göra några försök att trötta ut mig själv lite ytterligare?
Imorgon ska jag iallafall ta tag i det jag tänkt göra hela helgen: skriva CV och personligt brev. Har skjutit upp det av den enkla anledningen att jag inte gillar att skriva någotdera. Mest för att det är så otroligt ångestframkallande, tänk om jag öser på för mycket så att arbetsgivaren blir jääääättebesviken och ger mig sparken? Eller tänk om jag verkar helt superdålig så att de inte ens vill anställa mig? The horror, the horror. Men med lite tips från människans bästa vän ska det nog gå bra. Och nu får då faktiskt vovven maka lite plats åt Google, som minsann också förtjänar att kallas människans bästa vän. För erkänn, hur många gånger har du inte blivit räddad ur alla de möjliga situationer tack vare Google? Just precis. Och på tal om hundar, så saknar jag systerns hund, Lyra, alldeles förträffligt mycket. Ska minsann klämma in en liten träff med tösen någon gång i veckan. Ja, Amanda får ju såklart också vara med, hehe.
Utöver lillasyster är det ju en himla massa annat folk som jag ska hinna träffa nu då man minsann befinner sig i Norrland (eller Sverige, som vissa kallar det) för första gången sen förra året. Oj, så gammalt skämt, men ack så välanvänt inom familjen Lindgren. Och ja, vi tycker att det är roligt. Men iallafall, so much people, so little time. Fast ja, sååå lite tid är det ju faktiskt inte. Och snart fyller jag ju år, och då får jag ställa till med ett ordentligt födelsedagsfika i vanlig ordning. Brukar ju vara himla trevligt, så varför inte fortsätta en hittills mycket fin och trevlig tradition?
Nu sitter jag och har en otrolig beslutsångest- ska jag gå och ta ett glas juice innan jag knatar till sängs (är egentligen inte ens trött) eller göra några försök att trötta ut mig själv lite ytterligare?
Imorgon ska jag iallafall ta tag i det jag tänkt göra hela helgen: skriva CV och personligt brev. Har skjutit upp det av den enkla anledningen att jag inte gillar att skriva någotdera. Mest för att det är så otroligt ångestframkallande, tänk om jag öser på för mycket så att arbetsgivaren blir jääääättebesviken och ger mig sparken? Eller tänk om jag verkar helt superdålig så att de inte ens vill anställa mig? The horror, the horror. Men med lite tips från människans bästa vän ska det nog gå bra. Och nu får då faktiskt vovven maka lite plats åt Google, som minsann också förtjänar att kallas människans bästa vän. För erkänn, hur många gånger har du inte blivit räddad ur alla de möjliga situationer tack vare Google? Just precis. Och på tal om hundar, så saknar jag systerns hund, Lyra, alldeles förträffligt mycket. Ska minsann klämma in en liten träff med tösen någon gång i veckan. Ja, Amanda får ju såklart också vara med, hehe.
Utöver lillasyster är det ju en himla massa annat folk som jag ska hinna träffa nu då man minsann befinner sig i Norrland (eller Sverige, som vissa kallar det) för första gången sen förra året. Oj, så gammalt skämt, men ack så välanvänt inom familjen Lindgren. Och ja, vi tycker att det är roligt. Men iallafall, so much people, so little time. Fast ja, sååå lite tid är det ju faktiskt inte. Och snart fyller jag ju år, och då får jag ställa till med ett ordentligt födelsedagsfika i vanlig ordning. Brukar ju vara himla trevligt, så varför inte fortsätta en hittills mycket fin och trevlig tradition?
Kommentarer
Trackback
