Dagen, eller hela veckan egentligen, har bara varit ett enda känslomässigt virrvarr. Upp, ner, upp och så ner igen. Lite så har det varit. Skratt så att magen gör ont ena stunden, för att i nästa sekund gråta sig fördärvad och till sist bara känna sig helt tom inuti. Ett känslomässigt vrak, mer eller mindre.

Idag var det begravning i kapellet vid Annelund. Känslorna var ganska blandade på förmiddagen, visste inte riktigt vad som väntade. Det var en mycket fin, men känslosam, ceremoni. Men det kändes skönt att få ett avslut, att få säga farväl.

En sak som alltid tycks fungera då jag känner mig lite nere är John Mayer. Funkar lika bra varenda gång. Funkar ju såklart även om jag är glad, arg eller neutral. Han har nog inte den effekten på alla, men för mig funkar det prima. Få saker funkar bättre då jag är ledsen än att dra igång Gravity eller The heart of life, helst livevarianter, och bara suga in varenda ton och varenda ord han sjunger. Works like a charm.